Vi gör så gott vi kan efter vår egen förmåga. Ingen är bättre än någon annan och vi alla har olika förutsättningar för att "lyckas" med det vi tar för oss. Kan du snälla försöka ha det i åtanke nästa gång du ser ner på någon som kanske inte "sliter" lika hårt som du? Alla är inte utrustade med samma driv, samma vinnarskalle eller samma problemlösnings förmåga. Alla är unika och det är det som är så fantastiskt. Jag är driven, du är det inte. Jag puschar dig, du motoverar mig. Du faller, jag tar emot dig. Jag startar projekt, du slutför dom.  Det är så här vi ska jobba folket!! 

Sluta vara så jävla fixerade vid vem som gör vad och vem som gjorde mest. Lägg lite mera fokus på att se till att något blir gjort över huvud taget istället.  Hjälps åt. Alltid! 

Sluta jämnföra er med varandra och gläds åt att vi alla har olika kvaliteér istället. Dra ut skaftet ur röven och försök att se charmen i allt istället.  Slappna av och glid lite genom livet. Tillsammans med andra. 

Dessutom tycker jag att det delas ut för jävligt för lite komplimanger.  Det är precis som om det blivit dåligt att berömma någon som gjort något bra. Någon som sagt något smart, skrivit något bra eller någon som är jävöigt snygg bara.  -Nej inte kan vi ge honom en klapp på axeln och tala om för honom vilket bra jobb han gjort. Då blir han så stöddig. 

Va fan är det för tänk?! Är det så ni vill att era barn ska resonera? Man blir inte självisk och egocentrisk av att få komplimanger och beröm! Tvärt om! Det är när du inte får det som du börjar betvivla ditt eget värde och börjar ifrågasätta din egen förmåga att göra något bra. Jag talar av egen erfarenhet. En klapp på axeln då och då hade inte skadat. För någon! Och den som kommer och säger något annat får på käften. Det är inget fel i att berömma någon extra mycket eller att bara uppmuntra någon till att göra något. Oavsett vad det än är! Så länge personen i fråga blir glad av det så spelar det väl ingen som helst roll  om det klappats för mycket på axeln? Det finns inget som heter "för mycket självförtroende" så smöra på ba! Sen är det upp till människans egen självdistans att se till att man inte får hybris. Och även om någon skulle få det, vad gör det? Så länge man inte mår bra på bekostnad av någon annans välbefinnande spelar det väl ingen roll? 

Snälla prova det här. 

Testa! Ge det en vecka. Jag lovar att du kommer må bättre! Du kommer att få andra att må bra och bara det gör att du själv mår bättre. "Offra" en vecka av ditt liv och dela ut komplimanger till höger och vänster så ska du se att det ger resultat. Jag lovar och svär! Det kan aldrig vara fel att uppmuntra någon till något bra! ALDRIG.

Trevlig helg!