Lite kort medans jag färgar brynen.
Ni vet att jag jobbat natt i lite över ett år och inte haft något som helst liv under den tiden. Visst? Älskar mitt jobb så missförstå mig inte. Men det tär att jobba natt. Har tjatat sönder mina chefer om att jag vill byta rad och jobba typ kväll istället. Men icke!

Titt som tätt har vi haft besök på nätterna från en grupp människor som jag inte tänker hänga ut för att inte stämplas som rasist. Den här gruppen har hotat inte bara mig utan även andra som jobbar till livet. Sa jag att man är helt ensam när man jobbar natt?
Vi har alltså blivit hotade och skrämda utan att ha något som helst skydd så till slut fick jag nog. Jag sa upp mig! Pang! Bara så där. Utan att egentligen veta vad jag skulle göra istället. Men helvete! Mitt eget liv går före allt.
Det tog inte mer än två dagar så vart jag uppringd. Från min nya chef.
Jag bar fått kvällstjänsten!

Det jag vill få fram av detta är: Stå upp för dig själv! Ta ingen skit och låt ingen trampa på dig! Ibland är det värt att ta en gigantisk risk! :)

Har massor jag vill skriva och massor att berätta men hallå! Solen skiner. Då vill jag vara ute. Lyssna på musik och le. Älska livet! När solen går ner ikväll och jag har lök i håret kanske jag skriver lite.
Hoppas ni mår bra!!!! Kärlek till er <3

När bitarna faller på plats och man får klart för sig att den man har närmast blivit behandlad värre än en gatuhund i Rumänien i över 25 år av div läkare och instanser, då blir man lite lätt upprörd. Men nu snart har vi svaret. Skam den som ger sig!

Jag vet inte vad det är med just Jennifer Aniston men hon har en förmåga att vara med i filmer som får mig att må så jävla bra! Hennes karaktär ger mig alltid hopp och mer styrka att orka fortsätta. Att bli mer självständig och fortsätta vara mig själv och stå för det jag tror på.
Underbart!

Har fått enorma utbrott i ansiktet. Nu torkar jag ut dom jävlarna med tandkräm!

Missnöjd!

Jag älskar att du älskar mig. Jag älskar att du delar ditt liv med mig. Tack för det!

Vi gör så gott vi kan efter vår egen förmåga. Ingen är bättre än någon annan och vi alla har olika förutsättningar för att "lyckas" med det vi tar för oss. Kan du snälla försöka ha det i åtanke nästa gång du ser ner på någon som kanske inte "sliter" lika hårt som du? Alla är inte utrustade med samma driv, samma vinnarskalle eller samma problemlösnings förmåga. Alla är unika och det är det som är så fantastiskt. Jag är driven, du är det inte. Jag puschar dig, du motoverar mig. Du faller, jag tar emot dig. Jag startar projekt, du slutför dom.  Det är så här vi ska jobba folket!! 

Sluta vara så jävla fixerade vid vem som gör vad och vem som gjorde mest. Lägg lite mera fokus på att se till att något blir gjort över huvud taget istället.  Hjälps åt. Alltid! 

Sluta jämnföra er med varandra och gläds åt att vi alla har olika kvaliteér istället. Dra ut skaftet ur röven och försök att se charmen i allt istället.  Slappna av och glid lite genom livet. Tillsammans med andra. 

Dessutom tycker jag att det delas ut för jävligt för lite komplimanger.  Det är precis som om det blivit dåligt att berömma någon som gjort något bra. Någon som sagt något smart, skrivit något bra eller någon som är jävöigt snygg bara.  -Nej inte kan vi ge honom en klapp på axeln och tala om för honom vilket bra jobb han gjort. Då blir han så stöddig. 

Va fan är det för tänk?! Är det så ni vill att era barn ska resonera? Man blir inte självisk och egocentrisk av att få komplimanger och beröm! Tvärt om! Det är när du inte får det som du börjar betvivla ditt eget värde och börjar ifrågasätta din egen förmåga att göra något bra. Jag talar av egen erfarenhet. En klapp på axeln då och då hade inte skadat. För någon! Och den som kommer och säger något annat får på käften. Det är inget fel i att berömma någon extra mycket eller att bara uppmuntra någon till att göra något. Oavsett vad det än är! Så länge personen i fråga blir glad av det så spelar det väl ingen som helst roll  om det klappats för mycket på axeln? Det finns inget som heter "för mycket självförtroende" så smöra på ba! Sen är det upp till människans egen självdistans att se till att man inte får hybris. Och även om någon skulle få det, vad gör det? Så länge man inte mår bra på bekostnad av någon annans välbefinnande spelar det väl ingen roll? 

Snälla prova det här. 

Testa! Ge det en vecka. Jag lovar att du kommer må bättre! Du kommer att få andra att må bra och bara det gör att du själv mår bättre. "Offra" en vecka av ditt liv och dela ut komplimanger till höger och vänster så ska du se att det ger resultat. Jag lovar och svär! Det kan aldrig vara fel att uppmuntra någon till något bra! ALDRIG.

Trevlig helg!

Händer inte så mycket. Vi försöker ta hand om varandra här hemma och jag måste säga att vi gör det jävligt bra! Vi är duktiga på att få varandra att må bra.
Idag ska vi åka till Uppsala och hämta hetnos födelsedagspresent. Äntligen kommer han kunna spela in sin musik :)

Tog en härlig promenad i morse i vanlig ordning och jag slutar aldrig förundras över hur vackert det är här.


Hoppas alla får en skön helg!